De flesta klematisarter är förvedade
klätterväxter. Det botaniska namnet Clematis härleds från det gammalgrekiska
ordet ”klema”, vilket betyder böjlig ranka. Det svenska namnet var tidigare
sipp-ranka. Detta namn är inte helt rättvisande, alla klematis är nämligen inte
rankor. Numera används endast det latinska clematis, men med svensk stavning
klematis. Klematis tillhör familjen Ranunculaceae och till denna familj hör
också många andra populära trädgårdsväxter såsom Aconitum, Delphinim, Thalictrum,
Helleborus och Anemone. Frukten är en nöt.
Hur länge har man odlat klematis?
Jag börjar med några fria funderingar
utan några som helst belagda historiska källor. Semiramis, 800 f Kr, hängande
trädgårdar, med flera meter långa blommande rankor, kan det ha varit klematis?
Nebukadnessars (604-562 f Kr) klängande rankor, vars blomprakt helt täckte
Babylons murar, kan det ha varit något annat än klematis? Beskrivningen
överensstämmer helt med min garagevägg. Nu till säkrare uppgifter. Clematis vitalba
(skogsklematis eller skogsreva), som växer vild i Skåne, har sedan 1100-talet
använts för tillverkning av rep. Den kallades då för ljinen, det latinska
namnet för band, vilket sedan omvandlats till lian. Även romarna lär ha odlat
klematis, förmodligen Clematis vitalba, som användes för att täcka lövhyddorna
man bodde i under de årliga, sju dagar långa, skördefesterna. I England kallas
klematis för Virgin Bower (jungfrubur), som minne från den romerska tiden.
Tiggarna i Sydeuropa använde saften av Clematis flammula och Clematis vitalba
till att gnida in huden med. Denna orsakade brännskador och blåsor och tiggarna
hoppades på så sätt att inkomsterna skulle öka. På tyska kallas klematis för
Brennkraut (brännört) och på franska l´herbe aux gueux (tiggar-ört).
Hur ser klematis ut?
Denna fråga är inte lätt att besvara. Det finns många hundra kända rena arter och tusentals storblommiga och småblommiga hybrider. Det finns således mycket att välja på: Storblommiga, småblommiga, doftande, icke doftande, klängande rankor, örtartade buskar, enkla blommor, dubbla blommor uppåtriktade blommor, hängande blommor och all regnbågens färger. Vill man ha färgprakt skall man odla klematis!
Olika grupper och beskärningsråd:
Atragene (Atr)
Till denna grupp hör bl a Clematis alpina
som härstammar från de europeiska alperna, Clematis sibirica, Clematis
macropetala m fl från nordöstra Asien. Klematis, tillhörande denna grupp,
blommar på fjolårsveden tidigt på våren. Beskärning sker genom putsning av
intorkade toppar tidigt på våren. Om kraftigare beskärning önskas, så företas
denna direkt efter blomningen, så att de nya rankorna hinner mogna innan
vintern.
Cheiropsis (Cheir)
Till denna grupp hör helt eller delvis
vintergröna klematis. Dessa arter är inte vinterhärdiga, blommar från
fjolårsveden och skall endast putsas i topparna.
Denna grupp härstammar från Himalaya och
Kina. Vanligast i denna grupp är starkväxande, örtartade rankor. Beskärs på
våren till friska ögon strax över marken.
Dioicae
(Di)
Denna grupp har han- och honblommor på
olika plantor, som vanligen är förvedade. Beskärs på våren till friska ögon.
Här ingår sorter som är korsningar mellan
C. integrifolia och viticella. Beskärs på våren strax över marken.
Denna grupp härstammar från Kina och
Japan. Den är försommarblommande och har huvudblomningen i juni månad, med
fyllda eller halvfyllda blommor från fjolårsved. Eftersom flertalet hybrider
har anlag från Clematis lanuginosa frambringar de en andra blomning på
eftersommaren eller höstkanten, då med enkla blommor. Beskärning om våren genom
putsning av intorkade delar. Fodrar varm, skyddad växtplats och vintertäckning.
Denna grupp härstammar från Sydeuropa och
introducerades 1590. Dessa arter har behagligt doftande blommor och blommar på
de örtartade årsskotten. Beskärs på våren, strax över markytan.
Här ingår C. integrifolia samt asiatiska
och amerikanska arter. Beskärs om våren strax över marken.
Denna grupp härstammar från Kina och
introducerades 1850. I denna grupp finns de mest storblommiga hybriderna som
blommar på årsskotten. Beskärs sent på hösten till friska ögon 20-40 cm ovanför
marken.
Denna grupp härstammar från Himalaya och
Kina, blommar på våren och försommaren från fjolårsveden. Putsning av intorkade
delar på våren. Fodras starkare beskärning utförs denna direkt efter
blomningen, så att de nya rankorna förvedar sig innan vintern. Bör endast
planteras i skyddade lägen i sydligaste Sverige.
Till denna grupp hör Clematis tangutica som härstammar från
fjärran östern där den är vida spridd. Introducerades omkring 1730. Dessa arter
torkar in en del under vintern och skall klippas ner om våren till friska ögon.
Denna grupp härstammar från Japan och Manchuriet och
introducerades 1836. Blommar på fjolårsved i början av juni. Putsa bort
intorkade delar tidigt på våren.
Denna
grupp härstammar från södra och östra Europa. Den introducerades omkring 1590.
Dessa klematis är ej klängande, det förekommer också örtartade halvbuskar.
Blommar på årsskotten, beskärs på våren strax över markytan. Det svenska namnet
är styv-klematis.
Denna grupp är så kallade halvbuskar, vissa arter har
dessutom han- och honblommor på skilda plantor. Beskärs på våren till 10-20 cm
över marken
Denna grupp härstammar från Nordamerika och introducerades omkring
1730. Inom denna grupp finns såväl klängande som icke klängande arter.
Stjälkarna eller rankorna är alltid örtartade. Beskäres om våren strax över
marken.
Denna
gupp har stor en mycket stor spidning,från norra Afrika,över hela hela Europa
bort till Kaukasus. Klematis tillhörande denna grupp blommar på årsskott, som
kommer från fjolårsved. Rankorna blir mycket långa, över tio meter. Kan
beskäras hårt.Vid total nedskärning kan det ta två år innan den blommar.
Denna
grupp härstammar från Sydeuropa och introducerades 1569. Den kallas även
italiensk klematis. I denna grupp finns många odlingsvärda sorter. Blommar på
årsskotten och är som regel mycket blomrika. Beskäres sent på hösten eller
tidigt på våren till 15-25 cm över marken.
Denna grupp är hybrider mellan C. patens och C. lanuginosa.
Dessa hybrider blommar både från fjolårsved (patensanlagen) och på årets
långskott (lanuginosaanlagen). Vill man ha maximalt tidig blomning, putsar man
bara topparna. Vill man ha maximalt sen blomning, beskär man sent på hösten
eller tidigt på våren till 15-40 cm över marken. Man kan också beskära efter
”tripp, trapp, trull” dvs att man putsar några rankor, skär några lite grann
och några hårt. Man får då en längre blomperiod även om blomningen inte blir så
intensiv. Man kan även putsa hälften av rankorna hårt och får på det viset en
andra blomning på hösten från årsskotten.
eller ‘Jackmanii’ (J) Denna grupp kallas ofta för Jackmanii-gruppen. ‘Jackmanii’, den mest kända av alla klematis är en hybrid mellan C. viticella atrorubens och C. lanuginosa. Denna korsning gjordes 1858 av Jackman jr. Den blommade första gången 1862. För första gången hade man lyckats att förena blomrikedomen hos C. viticella och blomstorleken hos C. lanuginosa. ‘Jackmanii’ blev en sådan succé att man kallade alla korsningar mellan C. viticella och C. lanuginosa för klematis av Jackmanii-typ. Klematis i denna grupp blommar på årsskotten. Beskärs sent på hösten eller tidigt på våren 15-40 cm över marken. I denna stora grupp finns många mycket odlingsvärda sorter